yes.
Nu har jag nyss kommit hem från bio. Sett flickan som lekte med elden, andra filmen i Millenium-trilogin.
Eftersom jag har läst böckerna så tycker jag ju självklart att dom inte var superbra. Jag kan bara tänka på det som borde ha varit med. Jag är även ganska duktig på att sitta och berätta för den jag är på bio med vad som egentilgen hände och hur det egentligen ska vara. :P Daniel tycker att det är jätteirriterande. :P
Min lilla maxipojk har kommit till rätta. :) mamma och pappa är i klimpfjäll nu och har hämtat honom, han var väldigt utmattad men mådde bra annars. :) Jag hade bakat kladdkaka som jag sa till mamma och pappa att de skulle ta med sig till de som hade hittat honom. :P Lite fjantigt kanske. :P men mitt sätt att säga tack. :) När jga fick höra att någon hade sett honom imorse så vek sig mina ben och jag bröt ihop totalt. Jag måste ha sett väldigt ynklig ut när jag satt där mitt på golvet och storbölade, vet inte om det var av lycka eller förfäran, det betydde ju att han har varit ensam i skogen i 48 timmar, men även att han levde. Det var nog lite av båda. Min älskling.
När jag fick höra senare, vid klockan tre ca, att han hade blivit hittat och omhändertagen, hände samma sak igen.. Mina ben vek sig, så lycklig blev jag. Även då började jag storböla. Det är ingenting jag skäms för. Annars skulle jag väl kanske inte skriva det. :) Mina hundar är det bästa som finns. Och jag älskar dom så mycket att inte ens ord kan beskriva. Folk som inte har hund förstår inte, som jag påpekade tidigare. :)
Bara för att flika in - Daniel har väldigt svårt för att ge min komplimanger... Till och med hans mamma påpekade det, hon undrar varför jag är tillsammans med honom. Men han är ju min, även fast han inte kan kläcka ur sig snälla saker så ofta så är han faktiskt riktigt underbar de gångerna han känner för att vara det..
Eftersom jag har läst böckerna så tycker jag ju självklart att dom inte var superbra. Jag kan bara tänka på det som borde ha varit med. Jag är även ganska duktig på att sitta och berätta för den jag är på bio med vad som egentilgen hände och hur det egentligen ska vara. :P Daniel tycker att det är jätteirriterande. :P
Min lilla maxipojk har kommit till rätta. :) mamma och pappa är i klimpfjäll nu och har hämtat honom, han var väldigt utmattad men mådde bra annars. :) Jag hade bakat kladdkaka som jag sa till mamma och pappa att de skulle ta med sig till de som hade hittat honom. :P Lite fjantigt kanske. :P men mitt sätt att säga tack. :) När jga fick höra att någon hade sett honom imorse så vek sig mina ben och jag bröt ihop totalt. Jag måste ha sett väldigt ynklig ut när jag satt där mitt på golvet och storbölade, vet inte om det var av lycka eller förfäran, det betydde ju att han har varit ensam i skogen i 48 timmar, men även att han levde. Det var nog lite av båda. Min älskling.
När jag fick höra senare, vid klockan tre ca, att han hade blivit hittat och omhändertagen, hände samma sak igen.. Mina ben vek sig, så lycklig blev jag. Även då började jag storböla. Det är ingenting jag skäms för. Annars skulle jag väl kanske inte skriva det. :) Mina hundar är det bästa som finns. Och jag älskar dom så mycket att inte ens ord kan beskriva. Folk som inte har hund förstår inte, som jag påpekade tidigare. :)
Bara för att flika in - Daniel har väldigt svårt för att ge min komplimanger... Till och med hans mamma påpekade det, hon undrar varför jag är tillsammans med honom. Men han är ju min, även fast han inte kan kläcka ur sig snälla saker så ofta så är han faktiskt riktigt underbar de gångerna han känner för att vara det..
Kommentarer
Trackback
